Söndagskvällen var det dags att få ut det sista ur sommarlovet, och det gjorde vi med bravur! Ett partytält på en äng med girlander och värmeljus. Ettiketen var kräftskiva, men nja, kräftorna var en billig budgetvariant från ett fjärran land. Fast inte svalt vi för det, sallad, kakor, paket och annat nomnomnom. Det var partyfint! Imorgon börjar skolan med buller och bång och ja, det ska faktiskt bli lite kul.

Tack för denna sommaren, kamrater!

Under hela sommar, från maj till augusti har det spelats teater i Falkenberg, och där har jag varit en del. Hela detta avslutades i lördags kväll med pompa och ståt. Oscarsgala löd rubriken och mina teatervänner var vackrare är någonsinn. Långklänningar, glitter och prisutdelningar. Gud i himlen, jag kommer sakna er och denna sommaren. Vi har haft så himla roligt. Puss till alla!

Två äldre herrar som tittar ut genom ett fönster, njuter av vårsolen och betraktar Chalmers Cortègen. Jag kan verkligen fundera mig gråhårig på vad dessa två män pratar om, hur dom känner varandra och allt sånt. Har de båda blivit bedragna av samma kvinna? Har de en romans på g? Är de vänner sen barnsben och sitter i denna stund och pratar gamla minnen? Kanske är det två bröder som återförenats efter tjugoårs gräl och bråk? Tyvärr får jag ju aldrig något svar, men man kan ju alltid fantisera lite.

Vi planerar en tur till Göteborg, kuturkalas, Miss Li och Timo står på schemat. Fram tills att tåget avgår städar jag och fejar för ikväll flyttar det in en japansk dam i mitt rum. Pappas kompis. Hon ska bo här en helg och under dessa dagar bir jag utan rum. Men finns det hjärterum finns det stjärterum, eller nått.

PEACE!

Att ha sommalov i en vecka (på grund av jobb och föreställningar) gör att man utnyttjar dessa sista lediga dagar till max. Att fika på stan på en något blåsig uteservering, att övningsköra med en något skakig far, att planera fina och vegetariska middagar är några av sakerna jag sysslar med. Och som om detta inte vore nog, så jag jag tillmin glädje uppräckt att tvåan har fransk filmvecka just denna veckan.
- Hurra! utbrister jag och bänkar mig med kanelknäcke och kaffe.

Att ens underbaraste, finaste och mest fantastiska syster försvinner till ett fjärran land för ett års utbutesstudentande och sånt är en rätt märklig känsla kan jag tala om. Trots att vi klarade oss utan gråt och tandagnisslan så är det tomt här hemma och hela tiden påminns jag om att hon inte är hemma, och inte kommer hem.

Sara, jag älskar dig.
Så himla mycket.

Men något som vi tack vare hann med var att grilla majs vi havet, prata strunt och lyssna på musik.
Kaffe, solnedgång och glass i kylbag, det är inte fy skam det inte.