en mindre charmant bild på mig och min syster Sara uppe i Eiffeltornet

Fast nej, gamle vän är nog en överdrift. Jag har ju bara varit där en gång. Men det räcker, det kan jag lova. Man blir kär med en gång. Och nu ska jag kanske, om gudarna vill, dit igen. Oooo, det vore så underbart!

Men ännu är inget bestämmt och jag fortsätter min ofranska liv med fysikA, bluestolvor och raska promenader. Inte för att jag klagar, men vem säger nej till Paris liksom...................? 

Det enda jag kan göra i nuläget är att låtsas att jag kan mer franska än jag kan, äta baguetter och lyssna på min franska spellista. ↓



Och Paris, håll ut, jag kommer!