Serenades – Birds (...jag vet, jag är fett fyndig!)

Jag är kanske egentligen inte mer pessimistisk i dag än någon annan dag. Den här februarimåndagen har faktiskt inte varit så pjoskig. Franskan (som ligger efter jättehålet) var inställd, brassensemblen var kul och mitt rum är städat. Men hua vad jag har ont i mina armar, överansträngning säger mamma. Lovade Chantee i morse att jag inte skulle klaga, fast det går så där.

Och sen var det ju det att vintern återtog november och snön våra gator idag. Jag hann ju till och med slänga ner solglajjorna mitt i morgonstressen, tänkte ju ha på mig dom på vägen hem. Nähänänä.

Nu ska jag se på 30° i februari, världens bästa serie för alla som vill värmas upp lite efter slaskiga promenader, regn och rusk.

Igår var jag hos Madde. När jag knackar på dörren öppnar Maddes pappa och säger att dom är i badrummet och håller på. Och det visade sig att det var extrememakeover på g. Nej, så extremt var det inte. Ekman blekte håret och helt plötsligt satt jag under saxen (=en slö sysax). Madde klippte till min egendesignade frisyr. Och sen gick jag lös på Ekman och jämnade till hennes page. Eva och Madde vägrade dock saxen. I morse när jag gick ner för att ta frukost satte jag för säkerhets skull upp håret, vill inte att mamma skulle se.

- Såg ni melodifestivalen i lördags?
- Nej, vi lekte frisörsalong.

(Asså det låter som om jag har gjort nått storslaget i hårväg, så är det inte, det var bara några centimeter som rök. På ena sidan. En utväxt sidecut typ.)

Jag skulle inte deffinera mig som rockig, inte det minsta faktiskt. Men igår kände jag mig i alla fall mer rockig än merparten av folket i publiken. Vi var på Livekarusellenspelningen i Halmstad, rock var det som sagt som gällde, men publiken bestod mest av syskon och föräldrar. Och vi. Men det gjorde ingenting, alla skötte sig bra. Speciellt Fragile; Markia, Felicia, Maddo, Anna och Karro. Jag, Ekman och Eva tog tåget ner, stötte på Malin och Chantee, drack lite kaffe, åt en chokladboll, rockade loss. På tågresan hem skämde jag och Eva ut Linnea, det var kul tyckte vi, medans hon gömde sig bakom sin trafikteoribok.

Nu är det lördag igen, jag har det jättetråkigt, inget att göra, solen skiner och skola på måndag. Hujeda mig vad tiden går!

The Strokes – Life Is Simple In The Moonlight

Underbara människa! Och titta här för nått annat fint!

Tre fina och till typ 70 % soliga dagar hade jag och mamma i Stockholm. Vi gick in i varenda second hand vi hittade, var på Fotografiska, teater x2, träffade fina familjen Hallgren, åt musslor (!) och åkte tunelbana. Som sig bör då man besöker vår huvudstad. Och som vanligt så inser jag hur gärna jag vill bo där någon gång, mitt bland allt, alla människor och allt som händer.

Ja och nu, nu är lovet snart över. Och i tankarna är vi redan framme vi nästa lov. Idag var här soligt och varmt och vårigt, men dagen försvann. Jag lagade mat, agerade hemmafru och mamma tills jag inte orkade mer, släppte alla mina sysslor och gick med Eva till Kupan. Provade byxor jag inte hade pengar till, träffade Ekman, gick lite till, åt en semla och for hem.

Ekmans finaste film!

Ja, en kväll där vi åter igen diskuterar sommarens planer. Vad gör man? Jo, man äter Maddes fina mat, diskuterar lite till och hoppas att det löser sig. Vilket det självklart gör. Eller?

Idag har jag fortsatt på mitt nya projekt, som jag satte igång med igår; sticka tröja! Som vanligt så går man alltid in för sånt här med största möjliga entusiasm, men inser kanske snart att 10, 25, 20, 30 nystan är väldigt mycket att sticka upp. Fast det går undan om man samtidigt plöjer igenom avsnitt efter avsnitt med 100 höjdare.

Om tolv timmar har jag och mor min tagit tåget till Stockholm. Hipp och hurra vad kul det ska bli!

Bonne nuit mes amies!

Thaimat och den bästa kvällsfikan (=fruktsallad + tons of blåbärssorbet + grädde) med Eva och Ekman gjorde att jag somnade gott igår och idag har jag varit glad och det har varit en dubbelbra fredag. Imorse tog jag tidigt buseen till skolan (älskar att åka buss, speciellt på morgonen för då kan man låtasas att man är en ball pendlarmänniska) för att spendera hela dagen där. Känslan när man sen går genom en tom skola klockan fyra är oslagbar. Att det enda som sen återstår av fredagen är vegotacos, På spåret och Skavlan gör det inte sämre. Och att det dessutom är tio dagars lov som väntar gör mig nog till, typ, den gladaste i världen.

Skepp o'hoj!

Rubriken skvallrar om en bitter och ensam tisdag, men icke! Vi samlades hos Ekman, jag, Maddo och Eva, åt mackor och kakor i alla dess former och efter det satt jag upp till sent för att se på Grammis och höra Markus Krunegårds nya. Underbara tisdag!

Nu blir deet wookat och så där. Friday, here we come!

Sov ensam i natt. Vilket gör att man kan spela hög musik, äta hur många honungsmackor man vill, somna i vilken säng man vill, läsa alla delarna i tidningen samtidigt om man vill. Övade mig helt enkelt lite på att flytta hemifrån, underbara tanke. Nu är detkvällsro (världens tantigaste te) och tvhäng som gäller. För oj vad jobbintervju, långa skoldagar, skivstång och halkiga vägar tar på krafterna.

Just nu har vi siktet inställt på lov. Drömmer om Stockholm, frukost på sängen och längdskidor.

Chantee fyllde 18 år och vad gör man inte för fina vänner? Till hennes stora glädje och förvåning så fick hon en cykel. Hon fällde en tår, vi gruppkramades och hade en farligt festlig kväll.

Nationalteatern – Kolla kolla
Kapten Röd – 1.000.000 Nollor

Trots att Chantee säger att det ska vara varmare runt fullmåne så är det smällkallt och Jenny lär sig aldrig hur mycket fingrarna hinner frysa under tiden hon är på väg hem från skolan. Efter att ha kommit hem tidigare än vanligt, druckit kaffe, pratat i telefon, trixat och fixat med lite överraskningar, farit till Falkenberg och repat, kommit hem, ätit god fisksoppa och sett på debatt (ja, det var en liten resumé av min dag) ska jag nu slockna.

Ohoj!

Måndagar har en hemsk förmåga att ta luften ur en. Trots att jag somnade tidigt och ställde klockan ordentligt så försov jag mig, och sedan dess har hela dagen segat sig fram. En liten höjdpunkt var dock när det gick upp för mig vad det blir för projektarbete (läs: kanske, eventuellt, om gudarna vill), nämligen att jag ska träna upp mig själv (och min syster) så att jag (vi) klarar av att åka vasaloppet. Ja, det var rätt du läste. Nio långa mil. Men tränar man i ett år borde det väl gå vägen? Eller?

Igår hade 60-talspinglorna Eva och Ekman fixat flygande Jakob. Jag, Madde, FO, Chantee och Mary bänkade oss vid bordet och sen tog vi våra cyklar och susade ner till teatern för att se på årets PS-musikal. Malin, och alla andra, spelade väldigt fint och bra så att fingrarna glödde. Sen åkte vi hem till Eva igen, åt chokladmousse och sen gick jag och Mary med raska ben hem till mig. Drack te och såg G som gemenskap. Och Jenny somnar som vanligt först.





Idag är det söndag och det verkar betyda plugg, en gnutta ångest och ännu mer snö.