Att ens underbaraste, finaste och mest fantastiska syster försvinner till ett fjärran land för ett års utbutesstudentande och sånt är en rätt märklig känsla kan jag tala om. Trots att vi klarade oss utan gråt och tandagnisslan så är det tomt här hemma och hela tiden påminns jag om att hon inte är hemma, och inte kommer hem.

Sara, jag älskar dig.
Så himla mycket.